penselkannan i fönstret.

Så länge jag kan minnas har jag alltid drömt om att ha en vit, loppisfyndad kanna i fönstret. Full med penslar. Och nu står den här i molnrummet. Tänk att drömmar kan slå in ibland ♡
 

gömställe.

Idag bestämde jag mig för att så sakteliga börja måla och illustrera igen. Då fick mitt ljusbord äntligen komma fram, gömt inuti ett fodral som jag sytt för länge sedan. Principen är ungefär densamma som med fodralet till min symaskin, fast rosetten är av sidenband istället.
 
Nu är det slut med att gömma sig. Inte bara för ljusbordet, utan även för mig.
Hädanefter ska molnrummet sjuda av kreativitet ♡
 

frihet.